SpelaUpp


Lämna en kommentar

Valerian

 

En gammal klassiker väcks till liv på stora bioduken

I helgen gick jag på bio och såg nya storfilmen Valerian, som är en schysst SF-rulle, regisserad av filmguden Luc Besson. Detta inlägg kommer inte vara ett referat eller recension av något slag, youtube-klippet ovan berättar allt man behöver (och vill) veta. Däremot finns det intressant kuriosa kring filmen som jag vill lyfta – lite nördigt, jag vet, men låt mig hållas. Kanske dyker det upp någonting intressant som du kan smuggla ner i popcornpåsen du har köpt till filmen. Inte säkert, men kanske kanske.

 

Mina förkunskaper …

 

apple-256262_1920

 

Nada

 

I den här frågan är jag inte frökens lilla karamell. Långt ifrån. För mig var Valerian helt okänd, jag var helt nollad, trodde det var någonting sprillans nytt, men tji fick jag för det, eftersom detta i allra högsta grad är en kultklassiker. För den, som jag, är novis i ämnet så bygger filmen på de franska grafiska novellerna Valérian et Laureline (sv. övers. Linda och Valentin). Tydligen jättestort i Frankrike. Samma genomslag i Sverige? Jag vet inte, men västvärlden i allmänhet har den hjälpt till att forma hur den spekulativa fiktionen och drömmarna om intergalaktiska upptäcksfärder ser ut idag.

 

Linda och Valentin

 

Berättelsen om de intergalaktiska agenterna publicerades redan 1967 (alltså, innan premiären av första Star wars-filmen, kom ihåg!) och kom fort att bli populär – med över 20 volymer publicerade, plus lite annat lullull. Förkunskaperna om detta är viktigt för annars kan man bli lite irriterad när man ser filmen (som jag blev). Innan jag gick och såg filmen hade jag en vag aning om att filmen byggde på en grafisk novell, men hade ingen aning om kultvärdet och att serien var så gammal som den var, samt att (rätt tydligt om man säger så) serien har inspirerat många efterkommande SF-verk.

 

Det finns många tillfällen i filmen som man tänker på att den bara kopierar, men man blir lite konfunderad över detta då Luc Besson är en originell regissör med egna starka idéer. Så varför upplevs filmen som en klipp och klistra? En snygg klipp och klistra, men ändå. Varför får jag den känslan?

 

Jo, det ska jag berätta …

 

Det är inte Valerian som är en Copycat  – det är alla andra som är det! Typ. Eller egentligen är det på så vis att man kan jämföra Valerian med Sagan om ringen. Precis som Tolkien satte ramverket för Fantasy-genren många år framåt, gjorde Pierre Christin och Jean-Claude Mézières det med SF-genren. Det finns mer än ett tillfälle där man reagerar över likheterna med de sådär halvkända filmerna Star Wars. Själv reagerade jag starkt vid två tillfällen i filmen, kanske känns det här bekant:

 

valerian

 

Linda och Valentins skepp till vänster – Millennium Falcon till höger

 

Den här bilden kommer ifrån den första volymen av de grafiska novellerna, där det pinsamt tydligt visar vad som kom först, och vad som sedermera kom efter. I boken har man med flera exempel på vad Star Wars har tagit från Linda och Valentin. Alla exempel hittar du inte i filmen, tror jag inte i alla fall, det är först i efterhand som jag på riktigt kom att tänka på det.

 

Det andra exemplet som jag reagerade på var soldaterna i filmen Valerian, de såg ut som Darth Vader allihop, men i en mindre skräckinjagande framtoning. Jag vet inte om jag ska säga detta högt, men mest gick mina tankar till Mel Brooks härliga film Spaceballs:

 

spaceballs-02

 

 

 

Så, sugna på att läsa? Sju volymer av Linda och Valentin kan du hitta hos oss på Biblioteken i Halmstad. Följer du länken nedan så kommer du rakt på det:

 

Linda och Valentin

 

 

valentin

 

May the nerd be with you

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


1 kommentar

MacGyver goes Sci Fi

Förra året läste jag Andy Weirs Ensam på Mars (The Martian) och när filmversionen släpptes 2015, med Matt Damon i huvudrollen som den excentriska och humoristiska Mark Watney, var man bara tvungen att kolla in den.
 
 
 
 
 
 
 
Ser bra ut. Eller hur? Men nu är frågan:
 
Vilken är bäst – Filmen eller boken?
 
 
 
 
Bam Bam Bam Bam Bam Bam Bam
 
 
 
*spännande musik*
 
 
 
 
Boken!
 
 
 

 
 
 
Filmen som regisseras av Ridley Scott är absolut sevärd men karaktären i boken har ett ”umf” och en flärd som filmen inte kan förmedla. Det märks att man försöker men det går inte ända fram till biostolen. Främst saknar jag galghumorn – Matt Damon är helt enkelt inte rolig och boken är fruktansvärt rolig på sina ställen – svart som natten men ändå otroligt skön på något vis. Jag kan inte låta bli att tänka: Vad hade hänt om Iron man hade spelat i huvudrollen istället? Hade inte det varit någonting?
 
 
 
 / Frida – Stadsbiblioteket
 
 
 
 


Lämna en kommentar

Ex Machina

 
 
I Ex Machina blir den unga programmeraren Caleb utvald till att delta i ett experiment inom fältet artificiell intelligens. Hans uppgift blir att utvärdera de mänskliga egenskaperna hos den kvinnliga roboten Ava (Alicia Vikander).
 
 
En känsla av doom
 
Ex Machina är en ruggigt snygg och vacker film som, på ett subtilt sätt, bygger upp en mystisk  och oroväckande stämning. Som tittare kan vi tydligt säga att någonting är riktigt fel men vi kan inte peka på exakt vad det är som signalerar ut känslan, utan man dras obarmhärtigt in i regissörens dramaturgiska skamgrepp.
 
 
Experimentet
 
Själva experimentet sker hemma i Calebs chefs hus (hus och hus, snarare ett palats À la 2000-talet). Det här ”huset” ligger mitt ute i ingenstans och hans chef bor och arbetar där alldeles ensam, utan någon mänsklig närvaro. Skumt. Det är delvis den här ensliga men samtidigt vackra miljön som, i kombination med de långsamma tagningarna, spär på känslan av olust. Regissören Alex Garland har alldeles mästerligt lyckats med att bygga upp dramatiken och spänningen och under filmens gång ställer man sig frågor som (redovisas i kronologisk ordning):
 
 

·         Hur i hela friden filmade man Ava?

·         Har Ava någon själ?

·         Vad är ett medvetande?

·         Vad är egentligen Calebs chef för en karl? Han är skum

·         Varför fick just Caleb delta i experimentet?

·         Jösses, hur kommer det här att sluta?

 
 
Mer vill jag inte säga för då blir det spoiler alert! Slutet vill jag absolut inte avslöja. Och vilket slut sedan….Mumma…otippat…
 
 
Vem kan tänkas gilla Ex Machina?
 
 
Ex Machina passar för dig som gillar teknik, framtidsvisioner och som vurmar för TV-serier som Battlestar Galactica. Filmen passar också för dig som bär på en inre filosof, som gillar att diskutera och tänka kring existentiella frågor som: Vad är ett medvetande? Vad är en själ? Kan man programmera känslor? Vad är äkta och hur bedömer man detta?
 
 
Summa summarum; helt enkelt en riktigt bra film.
 
 
 
 
 
/ Frida H