SpelaUpp


Lämna en kommentar

Valerian

 

En gammal klassiker väcks till liv på stora bioduken

I helgen gick jag på bio och såg nya storfilmen Valerian, som är en schysst SF-rulle, regisserad av filmguden Luc Besson. Detta inlägg kommer inte vara ett referat eller recension av något slag, youtube-klippet ovan berättar allt man behöver (och vill) veta. Däremot finns det intressant kuriosa kring filmen som jag vill lyfta – lite nördigt, jag vet, men låt mig hållas. Kanske dyker det upp någonting intressant som du kan smuggla ner i popcornpåsen du har köpt till filmen. Inte säkert, men kanske kanske.

 

Mina förkunskaper …

 

apple-256262_1920

 

Nada

 

I den här frågan är jag inte frökens lilla karamell. Långt ifrån. För mig var Valerian helt okänd, jag var helt nollad, trodde det var någonting sprillans nytt, men tji fick jag för det, eftersom detta i allra högsta grad är en kultklassiker. För den, som jag, är novis i ämnet så bygger filmen på de franska grafiska novellerna Valérian et Laureline (sv. övers. Linda och Valentin). Tydligen jättestort i Frankrike. Samma genomslag i Sverige? Jag vet inte, men västvärlden i allmänhet har den hjälpt till att forma hur den spekulativa fiktionen och drömmarna om intergalaktiska upptäcksfärder ser ut idag.

 

Linda och Valentin

 

Berättelsen om de intergalaktiska agenterna publicerades redan 1967 (alltså, innan premiären av första Star wars-filmen, kom ihåg!) och kom fort att bli populär – med över 20 volymer publicerade, plus lite annat lullull. Förkunskaperna om detta är viktigt för annars kan man bli lite irriterad när man ser filmen (som jag blev). Innan jag gick och såg filmen hade jag en vag aning om att filmen byggde på en grafisk novell, men hade ingen aning om kultvärdet och att serien var så gammal som den var, samt att (rätt tydligt om man säger så) serien har inspirerat många efterkommande SF-verk.

 

Det finns många tillfällen i filmen som man tänker på att den bara kopierar, men man blir lite konfunderad över detta då Luc Besson är en originell regissör med egna starka idéer. Så varför upplevs filmen som en klipp och klistra? En snygg klipp och klistra, men ändå. Varför får jag den känslan?

 

Jo, det ska jag berätta …

 

Det är inte Valerian som är en Copycat  – det är alla andra som är det! Typ. Eller egentligen är det på så vis att man kan jämföra Valerian med Sagan om ringen. Precis som Tolkien satte ramverket för Fantasy-genren många år framåt, gjorde Pierre Christin och Jean-Claude Mézières det med SF-genren. Det finns mer än ett tillfälle där man reagerar över likheterna med de sådär halvkända filmerna Star Wars. Själv reagerade jag starkt vid två tillfällen i filmen, kanske känns det här bekant:

 

valerian

 

Linda och Valentins skepp till vänster – Millennium Falcon till höger

 

Den här bilden kommer ifrån den första volymen av de grafiska novellerna, där det pinsamt tydligt visar vad som kom först, och vad som sedermera kom efter. I boken har man med flera exempel på vad Star Wars har tagit från Linda och Valentin. Alla exempel hittar du inte i filmen, tror jag inte i alla fall, det är först i efterhand som jag på riktigt kom att tänka på det.

 

Det andra exemplet som jag reagerade på var soldaterna i filmen Valerian, de såg ut som Darth Vader allihop, men i en mindre skräckinjagande framtoning. Jag vet inte om jag ska säga detta högt, men mest gick mina tankar till Mel Brooks härliga film Spaceballs:

 

spaceballs-02

 

 

 

Så, sugna på att läsa? Sju volymer av Linda och Valentin kan du hitta hos oss på Biblioteken i Halmstad. Följer du länken nedan så kommer du rakt på det:

 

Linda och Valentin

 

 

valentin

 

May the nerd be with you

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Rouge One

Vilken underbar tid det är just nu för oss cineaster! Finns hur mycket bra film som helst som har släppts och kommer att släppas inom en kort framtid. Många filmer som man har sett fram emot. En av dessa har varit Star Wars: Rouge One – såklart. Har längtat ett år och har precis nyligen varit och sett den på bio.

 

Om man ska lägga in Rouge One i en kronologisk ordning, så placeras den som nummer fyra i serien. Handlingen tar vid några år efter att Darth Vader har blivit en Darth och helt har gått över helt till den mörka sidan, och innan han kidnappar Prinsessan Leia som är hans dotter fast han  inte vet om det (!). Ni fattar? Rörigt. I alla fall, i den allra första inspelade Star Wars filmen (den med Harrison Ford) har rebellerna fått tag i en ritning över dödsstjärnan, och Rouge One handlar om hur man fick händerna på ritningen. Detta är en film som visar de små hjältarna, de som har agerat i skuggorna men som har brunnit lika starkt som Luke Skywalker och har bidragit med minst lika mycket och med lika stora insatser – sina liv. På så sätt är det en väldigt bra film, men…Det finns tre saker som stör mig så in i norden med den här filmen:

  1. Det finns extremt onödigt klyschiga scener som man bara va, var det här ett skämt?
  2. En scen som hade med ett lasersvärd. Jag återupprepar EN scen, och den var ungefär en minut lång.
  3. Lider Star Wars av ett obotligt faderskomplex? Även den här filmen lägger stor vikt vid fadersrollen. Mammor dör hej vilt och ingen reagerar, men papporna, där är det en helt annan historia. Om dessa gör man hela filmer. Tycker nog att det är dags att släppa pappafokuset och utveckla berättandet.

Filmen talar till dig som gillar rymdaction men som den beundrare av The force som jag är måste jag erkänna att den lämnar en bitter smak i munnen. Jag vill ha lasersvärd och mer force chokes.

 

 

laser-sword-452474_1280

Eller varför inte lämna Darth Vader och Luke Skywalker ett tag för att istället fokusera på KOTOR, så som främst spelvärlden har gjort? För den oinvigde står KOTOR för Knights of the old republic som handlar om galaxen långt innan Darth Vader ens var påtänkt och under en tid då kraften flödade och kampen mellan den mörka- och ljusa sidan fortfarande låg i vågskålen. Tyvärr ser man inte KOTOR på TV men på biblioteket kan man hitta berättelser från den tiden i böcker och seriealbum. 

/ Frida H – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

The DOOM is back in business

Vi som spelade spel på 90-talet får en alldeles speciell och kittlande känsla i kroppen när vi ser att DOOM kommer i en ny och fräsch version. Spelet droppade nyligen in på biblioteket, till konsolerna PS4 och XBOX ONE.

Det var redan året 1993 som DOOM lanserades till IBM-kompatibla datorer. Det anses vara ett av världens första FPS (first person shooter), och var alldeles unik i sitt slag. Skulle jag spela originalversionen idag skulle jag förmodligen skratta gott åt det, och skulle nog ha lite svårt att förstå att man faktiskt var imponerad av den ”grymma” spelkänslan. Klart, att gå från Donkey Kong (med dubbla skärmar!), till DOOM som hade 3D grafik. Det är ett stort steg som självklart imponerade.images

DOOM 4: Day one edition

Nu har vi inte dataspelsversionen av DOOM utan istället har vi den alldeles nya som har fått namnet DOOM 4: Day one edition. Jag har lånat, klämt och känt på spelet hemma på min gamla trotjänare PS4:an. Mina spontana tankar är att det finns många valmöjligheter för hur man  vill spela; multiplayer, co-op, kampanj, svårt, busenkelt och mycket mer. Många valmöjligheter lägger alltid till plus i kanten på ett spel eftersom alla inte vill spela likadant, tummen upp på den! Min förväntan var att det skulle finnas en alldeles unik känsla i spelet, någon härlig mix av Nostalgi, Action, Retro och Supercreepy. Ett uttryck som jag fortsättningsvis kommer att kalla för NARS och om jag använder det tillräckligt ofta kan det kanske ta sig. Här får ni se ett lingvistiskt experiment födas.

Nåväl,

DOOM har hög Nars-faktor (se hur naurligt uttrycket faller in i texten). Spelet levererar allt. Det finns en röd tråd och en handling som är intresseväckande, samtidigt som den totaläger på actionarenan. Från första bildrutan blir det fullt ös, så det är bara att luta sig fram i soffan, ta fram svettduken och hänge sig totalt till denna främmande planet som tycks vara infesterad av onda individer.

 

 

Happy Hunting!

 

 

Här hittar du DOOM på biblioteket

 

/ Frida H – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

The Trekkies Revival

Varför skriver jag om Star Trek? Lilla jag som blott är en simpel novis i rymdoperans oändliga värld. Jo, just för att Kapten Kirk och trendsättaren Spock (har du sett hans lugg?) har kommit tillbaka och beemats in i Sveriges alla biosalonger i filmen Star Trek beyond, som är den tredje delen som handlar om den nya tidslinjen. Detta är en snygg film men tyvärr klyschig på ett vis som är svår att ignorera. Men jag dissar inte det helt utan vill istället lyfta de två tidigare filmerna i serien, för de är bra. Förvånansvärt bra om jag ska vara ärlig. Vill du döma själv är du välkommen in att hyra de två första filmerna hos oss på biblioteket:

Star Trek

Känner du istället för att läsa och har en känsla för språk är boken Liftarens parlör till galaxen : en berättelse om 101 språk som egentligen inte finns ett varmt tips, där bland annat språket Klingon har fått sig ett kapitel. Rolig läsning.

Liftarens_front_hi-600x934

Hela den här hypen med Star Trek är ändå rätt så fantastisk. Tänk bara på hur länge det har varit i ropet, ända så långt tillbaka som 1966, då det allra första avsnittet sändes. Alltså, nästan lika gammalt som långköraren och the never ending story, Våra bästa år, som hade sin första sändning 1965 (sic!) och still going strong.

Ps. Skvallret på stan har sagt mig att en ny Star Trek-serie är på G och rättigheterna till inspelning har sålts till en av de stora streamingtjänsterna. Spännande!

RIP Anton Yelchin

/ Frida – Stadsbiblioteket

 


Lämna en kommentar

Ex Machina

 
 
I Ex Machina blir den unga programmeraren Caleb utvald till att delta i ett experiment inom fältet artificiell intelligens. Hans uppgift blir att utvärdera de mänskliga egenskaperna hos den kvinnliga roboten Ava (Alicia Vikander).
 
 
En känsla av doom
 
Ex Machina är en ruggigt snygg och vacker film som, på ett subtilt sätt, bygger upp en mystisk  och oroväckande stämning. Som tittare kan vi tydligt säga att någonting är riktigt fel men vi kan inte peka på exakt vad det är som signalerar ut känslan, utan man dras obarmhärtigt in i regissörens dramaturgiska skamgrepp.
 
 
Experimentet
 
Själva experimentet sker hemma i Calebs chefs hus (hus och hus, snarare ett palats À la 2000-talet). Det här ”huset” ligger mitt ute i ingenstans och hans chef bor och arbetar där alldeles ensam, utan någon mänsklig närvaro. Skumt. Det är delvis den här ensliga men samtidigt vackra miljön som, i kombination med de långsamma tagningarna, spär på känslan av olust. Regissören Alex Garland har alldeles mästerligt lyckats med att bygga upp dramatiken och spänningen och under filmens gång ställer man sig frågor som (redovisas i kronologisk ordning):
 
 

·         Hur i hela friden filmade man Ava?

·         Har Ava någon själ?

·         Vad är ett medvetande?

·         Vad är egentligen Calebs chef för en karl? Han är skum

·         Varför fick just Caleb delta i experimentet?

·         Jösses, hur kommer det här att sluta?

 
 
Mer vill jag inte säga för då blir det spoiler alert! Slutet vill jag absolut inte avslöja. Och vilket slut sedan….Mumma…otippat…
 
 
Vem kan tänkas gilla Ex Machina?
 
 
Ex Machina passar för dig som gillar teknik, framtidsvisioner och som vurmar för TV-serier som Battlestar Galactica. Filmen passar också för dig som bär på en inre filosof, som gillar att diskutera och tänka kring existentiella frågor som: Vad är ett medvetande? Vad är en själ? Kan man programmera känslor? Vad är äkta och hur bedömer man detta?
 
 
Summa summarum; helt enkelt en riktigt bra film.
 
 
 
 
 
/ Frida H
 
 
 


Lämna en kommentar

Jorden under insektsattack!

Insektsliknande rymdvarelser har attackerat Jorden och hela mänskligheten är på väg att utrotas. Major William Cage (Tom Cruise), som tidigare bara arbetat med PR och marknadsföring, blir plötsligt inkastad som menig i kriget och dör efter ett par minuter i strid. En tidsloop gör dock att  han återvänder till livet och efter att han har dött och återvänt ett antal gånger, så börjar han se mönster och tillsammans med Rita Vrataski (Emily Blunt) som tidigare varit med om samma fenomen, smida planer för att rädda hela mänskligheten.  

 

Science Fiction-filmen Edge of tomorrow (2014) är en mix av filmerna Source Code, Måndag hela veckan och Starship Troopers, men i en ny, mycket snyggare och uppdaterad version. Jag gillar sådana här filmer, då det finns något befriande i att handlingen upprepar sig gång på gång och att man faktiskt kan lära sig av de fel man begått tidigare. Sevärd för dem som gillar denna genren!

 

/ Anna R

 

 


Lämna en kommentar

Fritt fall i rymden

Gravity (2014) handlar om medicinteknikern Ryan Stone (Sandra Bullock) och astronauten Matt Kowalski (George Clooney) som under ett uppdrag i rymden råkar ut för en olycka som gör att samtliga deras kollegor förolyckas och rymdskytteln förstörs. Nu inleds en kamp mot tiden där de måste försöka överleva i den stora mörka tyngdlösa rymden innan dess att syret tar slut.
 
Science fiction-filmen Gravity är både spännande och läskig samtidigt som den har en del hjärta och smärta. Visuellt är denna film maffig och man tänker, när man ser den, att en sådan här film skulle man ha velat ha sett på en stor duk på bio, men den funkar även i vardagsrummet!