SpelaUpp


Lämna en kommentar

Tomb Raider 2018

rise-of-the-tomb-raider-main-1064106

 

Har alldeles nyligen varit och sett den nya tappningen av Tomb Raider. Mina förväntningar på filmen har varit höga eftersom jag fullkomligt älskar de två senaste spelen.

En snabb resumé för den som inte har spelat spelen så tar de två senaste spelen oss tillbaka till början av Lara Crofts äventyrliga karriär (som är en mer tungsint version av Indiana Jones). Det är också här som den senaste filmen, med Alicia Vikander i huvudrollen, tar vid. Det är samma Lara Croft som spelades av Angelina Jolie för ett antal år sedan, men samtidigt är det en helt annan person. Den Lara som Alicia får gestalta må vara en envis överlevare men här har hon ännu inte hittat sig själv, den (stundtals överdrivna) självsäkerhet som går att finna i Angelinas tolkning finns ännu inte här. Hon är fortfarande lite naiv och oerfaren, två egenskaper som snabbt tas ur henne under hennes sökande efter sin far, som försvunnit på en mytisk ö belägen utanför Japans kust.

 

Filmen

Innan jag skulle gå och titta på filmen var jag extremt noga med att varken se eller läsa någonting om den. Jag ville bilda mig en egen uppfattning. Och ja, jag tyckte om den. Den hade många nyckelscener från det första spelet, den hade också med själen och smärtan som Lara upplever där.

När jag i efterhand har läst recensioner av filmen förstår jag att den här själen och smärtan som jag så går igång på, att den går förlorad hos publiken som inte har spelat spelet. Den plågan och det helvetet som Lara befinner sig i på ön kommer inte riktigt fram i filmen, verkar vara någonting man bara förstår om man har spelat Tomb Raider. Det är synd, eftersom för mig var de scenerna när hon gråter och skriker om vartannat, samtidigt som hon ska slå sig igenom djungeln och dess faror, mycket gripande. Jag kommer så väl ihåg när jag, i spelet, fick kämpa Lara igenom allt det här. Hur svårt det var och hur jobbigt det var för henne (och svettigt för mig) att första gången släcka en annan människas liv – trots att det var i självförsvar och mannen var ”ond”. Att faktiskt ta en annan människas liv. Just om detta läste jag en recensent som helt hade missförstått Lara, där recensenten tyckte det patetiskt att Laras stridsrop lät som ett gnyende – den recensenten hade verkligen missförstått allt! I den här filmen är Lara inte tuff, hon är en helt (nästan) vanlig kvinna som utsätter sig för något extremt i jakten på en älskad familjemedlem. Det där skinnet på näsan som Jolies gestaltning har, det har inte vuxit fram än. Det är någonting som man måste ha klart för sig. Detta är ingen erfaren och hårdbarkad äventyrshjälte utan detta är Lara Croft in the making. Förstår man inte detta så kommer filmupplevelsen bli platt som en pannkaka.

Spela spelet!

Nu i efterhand när jag läser recensionerna förstår jag verkligen vikten av att spela spelen, det är så mycket som är underförstått och som man knyter an till sina tidigare spelupplevelser, det verkar som att filmen i sin singularitet inte är lika bra? Själv har jag svårt att se filmen för sig eftersom min ryggsäck är full med tidigare känslor och kunskaper som färgar det jag ser på duken. Men visst, jag är inte så jävig att jag inte kan se att det finns förbättringspotential. Några saker störde också mig. Till exempel fanns det några bluescreen:iga (?) scener som borde klippts bort, rätt klyschig musik och historien med pappan var olycklig (eftersom det dödar andra spännande möjligheter framåt). Men på sin helhet gillade jag den. Speciellt scenen med ishackan, snacka om att den scenen var frieri för den spelande publiken. Mäktigt.

 

Som sagt, för att få mer behållning av filmen ska man definitivt har spelat de två senaste spelen. På biblioteket finns de till utlåning för XBOX och Playstation 4:

Tomb Raider: Definitive edition (del 1)

Rise of the Tomb Raider (del 2)

 

Happy climbing!

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Stephen Hawking avliden 76 år gammal

stephen76 år gammal har idag den brittiske fysikern, kosmologiforskaren, populärvetenskapliga författaren samt skådespelaren (!), eller ska vi säga världens smartaste människa (?), gått ur tiden.

Min första riktiga känsla för Stephen Hawking uppstod efter att jag hade sett filmen om hans liv The theory of Everything, där huvudrollen spelades av supermysiga Eddie Redmayne – som också klippte en Oscar för sina insatser.

Stephen Hawking var inte bara exceptionellt smart utan rent fysiskt var han också verkligen unik. I unga år blev han diagnostiserad med nervsjukdomen ALS, vilket vanligtvis är en dödsdom, men Stephen Hawking lyckades, likt en wettexduk, krama ur varenda droppe ur livet och bli hela 76 år gammal! Fantastiskt och efter att ha sett filmen och plöjt hans biografier undrar man inte om han höll sig vid liv på ren viljestyrka, humor och sina rena och skära nyfikenhet till livet.

Stephen Hawking har alltid varit en personlighet som fascinerar mig och om denna fascination har jag skrivit om i ett annat inlägg, läs gärna den om ni vill veta lite mer om Stephen.

För den som ännu inte sett filmen om hans liv, kan hyra den här på biblioteket.

 

Kanske vill du gå djupare? I våra gömmor kan man hitta mängder av hans böcker:

Stephen Hawking

 

universe-1044107_1920

”Space here I come”

                                                           Stephen Hawking

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Margaret Atwood

72632984_o_1Just nu är det få författare som trendar så mycket som just Margaret Atwood. Hon var inte bara en av favoritkandidaterna till årets nobelpris i litteratur, utan hennes författarskap gör just nu stenhård karriär på TV. Hennes gamla dystopiska klassiker En tjänarinnas berättelse gjorde braksuccé på en av de större TV-kanalerna, och knappt har röken lagt sig förrän nästa roman dammas av och levandegjordes i våra TV-rutor (filmdukar?) därhemma. Boken som jag nu är inne på heter Alias Grace och är för mig en okänd bok. Jag började titta på serien utan att veta om att den byggde på Margaret Atwoods bok med samma namn. Såg hennes namn rulla förbi i början men tänkte inte så mycket på det, men förstod senare att detta helt klart var ett Atwoodianskt verk! Borde jag fattat direkt, eftersom hela miljön, presentationen och karaktärerna skrek Margaret, så fantastiskt.

 

För den, precis som jag, börjar få upp ögonen för Atwood och också blir nyfiken på hennes böcker så finns en uppsjö till utlån på biblioteken. Jag vågar nästan lova att om du gillar TV-serierna så kommer du definitivt gilla böckerna. Dock en varning vill jag utfärda för att hennes böcker är inte vackra, de är inte tillrättalagda och de lyfter inte alltid fram människans mest underbara sidor. Hennes böcker genomsyras ofta av ett slag obehag. Hon lyfter fram det smutsiga till ljuset och spekulerar kring detta. Intresseväckande, och, där hennes fantasi tar slut kan din ta början …

Sugen på att bli Atwoodian? Klicka på länken nedan så kommer du rakt in i bibliotekens katalog:

Margaret Atwood

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Stardew Valley <3

stardew1

Jag vill tipsa om ett av mina absoluta favoritspel. Skräckspel är inte riktigt min grej och detta är nog så långt ifrån ett skräckspel som du kan komma. I Stardew Valley är du en överarbetad kvinna eller man som ärver din mormors/ farfars gamla bondgård i den idylliska byn Stardew Valley. Du kastar allt ansvar och dagligt bestyr och hoppar på bussen ut till Stardew för att komma tillbaka till naturen och dina rötter. Väl framme vid gården hälsas du välkommen av borgmästaren i byn, vid namn Lewis. Själva gården har sett bättre tider, åkrarna är övervuxna och skogen har lagt beslag på stora delar av ägorna. Nu står du där, ensam med en liten summa pengar till ditt namn och spelet börjar.

Stardew Valley är ett supermysigt litet spel där du ska ta hand om din bondgård, odla grödor, ta hand om djur eller odla fruktträd. Du kan också gå in till byn för att prata och utveckla dina förhållanden med människorna som bor där. Du kan sätta dig på den lokala puben och ta en egenproducerad (!) öl med Tammy, eller varför inte spela lite dataspel med din bästa kompis, du kan till och med gifta dig med din käresta! Det finns också en gruva där du går ner och nivå efter nivå slåss mot olika monster. Du utvinner också olika metaller ur grottan som du sen använder för att uppgradera dina verktyg som i sin tur underlättar dina sysslor på gården.

 

stardew2

Så här kan din bondgård se ut.

 

Musiken och grafiken skapar en väldigt mysig känsla. Det är ett sånt spel som jag kan sätta mig ner och börja spela i någon timma, sen kollar jag upp och helt plötsligt har jag suttit där i 5 timmar! Hela tiden tänker jag ”En dag till kan jag spela.. Nästa dag har mina pumpor växt klart och jag kan köpa en till ko!”

Vill du ha ett vackert väldesignat spel med underbar musik att slappna av med och bara glömma verkligheten ett tag? Då är Stardew Valley rätt spel för dig!

Hitta spelet på biblioteket här!

 

 

//Erika Stadsbiblioteket.


Lämna en kommentar

Hidden Figures

hidden_figures

Tänk er att skicka upp en människa i rymden för första gången, allt som behöver bli precis rätt, in i minsta detalj, inte en siffra eller beräkning får vara fel. Tänk er också att inte ha någon dator till hjälp. Alls. Hur gjorde NASA i sitt project Mercury mitt i Kalla Kriget där dom tävlade med Sovjet vem som kunde skicka upp en bemannad farkost ut i rymden? Dom hade inte tillgång till datorer som kunde göra alla uträkningar och se till att omloppsbanan blir korrekt, eller att astronauten kommer hem levande igen. Jo dom använde sig av mänskliga datorer. Många av dessa var matematiskt begåvade kvinnor som satt någonstans på området och bara räknade matte. Många av dessa var också svarta kvinnor, i en tid där USA var extremt segregerat.

Filmen Hidden Figures är baserat på en bok som i sin tur är baserat på verkliga händelser, och handlar om tre svarta kvinnor som var instrumentella i projektets framgång. Katherine Johnsson, Dorothy Vaughn och Mary Jackson.

 

 

 

– You know what we’re going here? We’re putting a human on top of a missile and shooting him into space and it’s never been done before. I need a mathematician that can look beyond the numbers, at math that doesn’t exist before the Russians plant a flag on the damn moon.

-Katherine is the gal for that. She can handle any number you put in front of her.

Genom sin fantastiska matematiska förmåga kommer Katherine in i gruppen som är ansvarig för att räkna ut uppskjutningen och landningen för Mercury 7 men mycket står i vägen för henne. Kollegor som ser ner på henne både för hennes kön och hennes hudfärg och det enkla faktum att hon måste springa över NASA’s massiva kontorskomplex för att gå på den enda toalett för färgade kvinnor.

 

– Let me ask you, if you were a white man would you wish to be an engineer?

– I wouldn’t have to, I’d already be one.

Mary Jackson börjar filmen som en av datorerna som räknar ekvationer åt NASA men hon upptäcker en brist i raketens värmesköld vilket får henne att kämpa för att få sin ingenjörsexamen, i ett USA där svarta kvinnor inte är välkomna i högre utbildning. Hon kämpar för sina rättigheter till examen ända in i rätten.

 

– The IBM data processing system, we have to know how to program it.

Dorothy Vaughn är Katherines och Marys inofficiella chef när dom jobbar som datorer, men Dorothy får reda på att alla de mänskliga datorerna kommer snart att få sparken då man håller på att introducera de första elektroniska datorerna på NASA. En IBM 7090. Rädd för att hon och alla hennes vänner kommer att förlora sina jobb börjar hon i smyg lära sig hur man använder sig datorn och dess programmeringsspråk FORTRAN för att sen kunna utbilda sina kollegor i ett hopp om att fortfarande ha ett jobb på NASA. Jag säger i smyg för att hon som svart inte är tillåten i den avdelningen av biblioteket som instruktionsböckerna fanns i.

Detta är en helt fantastisk berättelse som, jag som är uppväxt på 80-90 talets Sverige har svårt att föreställa mig hur det kan ha varit för dessa kvinnorna. Men att dom, trots allt som stod i deras väg lyckades. Utan dessa kvinnor, både de tre som filmen handlade om och de hundratals andra mänskliga datorer som gjorde beräkningar så hade rymduppdraget misslyckats. Definitivt värd att se om du är intresserad av rymdberättelser, matematik, kvinnohistoria, medborgarrättsrörelsen i USA samt USAs historia. Mitt nästa steg blir att läsa biografin som filmen är baserad på…

Filmen och böckerna hittar du på biblioteket här!

 

//Erika på Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Uncharted: The Lost Legacy

Talent Names - Claudia Black

Och så var det gjort…

 

 

Vart tog tiden vägen? Det här gick allt för fort. Hade jag vetat att spelet var så kort hade jag sugit på varje detalj än mer, istället drogs jag med i de actionladdade eventen, och likt Michael Douglas i Falling down, gick jag bananas. Pulsen i spelet gjorde att man glömde tid och rum, framförallt under de sista kapitlen. Där gick allting alldeles för fort. Vill ju spela mer!

 

Oj, ser här att jag hoppade rakt in i någonting. Backar klockan. Så. Det jag pratar om är Playstations nya spel Uncharted: The Lost Legacy som släpptes nyligen. Trailer för denna ser ni här:

 

 

 

Uncharted utan Nathan Drake

 

Efter Uncharted 4 trodde man med all säkerhet att det var det. That’s it. Tack och adjö. Inga fler mysig äventyr i spännande miljöer. Inga fler roliga dialoger. Ingen mer kärlekshistoria. Inget pew pew. Men det hade vi fel. Under Sony-eventet för några månader sedan avslöjade man att Uncharted skulle komma i en Spin-off.

I Uncharted: The Lost Legacy får vi spela en av Nathans gamla polare (flickvän? Oklart.), skattjägaren Chloe Frazer (Claudia Black). Hon är bad ass och för den som är lika gammal som jag är och som har en viss flärd av nördighet känner nog igen henne från diverse  SF-serier, som bland annat TV-serien Stargate. Där hon spelar Vala Mal Doran. En karaktär man inte kan annat än bara älska. Så självklart tyckte jag det var roligt att hon nu har huvudrollen i nya Uncharted. Ett klockrent val!

Den andra karaktären som man inte spelar, men som är med hela tiden är Nadine Ross (Laura Bailey). Detta är intressant eftersom nu ska vi lära känna henne, i tidigare spel har hon varit Nathans nemesis där hon vid ett otal tillfällen har försökt dräpa honom med Shorelines legoknektar. Kul idé tycker jag att man tar en karaktär som man tidigare bara fått rysningar av och sätter henne i en huvudroll. Ju mer man kommer in i spelet så märker man att hon är inte alls så dum som man tidigare trott. Tvärtom. Hon verkar vara en riktigt schysst prick med muskler av stål.

 

Några tankar

 

  • Vill vara tydlig med att detta är ett bra spel. Ett snyggt spel. Ett engagerande spel. Precis som sina föregångare. Men det är också mycket som skiljer från Nathan Drakes tid. En del till det bättre, en del till det sämre. En sak som jag speciellt saknade jättemycket var musiken. Föregångarna har ju världens bästa temamusik, kanske man tänker att musik på ett TV-spel inte är så viktigt, men så är det. Musiken bygger stämningen och jag blev alltid så taggad när jag startade Uncharted och hörde temamusiken. Tråkigt. Men men. Vad är egentligen en bal på slottet? Det finns annat som väger upp.

 

  • Spelet är alldeles för kort. Det märktes rätt tidigt att det skulle vara ett kort spel. Inga härliga filmer i början utan man hoppade rätt in i handlingen. Allt presenterades direkt. Både bra och inte bra. Ville gärna ha en film i början.

 

  • Girlpower! En massa GP. Kul att man har valt två kvinnliga huvudroller. Starka, tuffa kvinnor. Här får Sony en rad med PK-poäng. Bra dynamik mellan karaktärerna också. Möjligtvis att deras historia inte riktigt tar fart förrän när allt närmar sig slutet, man blir så sugen på mer. För det är absolut i de sista kapitlen som spelet verkligen kommer till sin rätt och fångar upp stämningen från de föregående spelen.

 

  • Spelet har en mer öppen värld, till skillnad från sina föregångare. Du har en huvudintrig men med en del sidouppdrag längs vägen. Du kan själv bestämma i vilken ordning du ska fightas med olika problem.

 

  • I största allmänhet påminner spelet starkt om den nya tolkningen av Lara Croft (det är inte fy skam – för det spelet äger). Många samma parametrar, dock är Uncharted inte alls lika tung och sorglig som Lara, utan helt tvärtom. Där man hittar smärta, ensamhet och sorg i Lara, hittar man istället värme, kamratskap, kärlek och humor i Uncharted. Inget är bättre än det andra, beror helt enkelt på vad man har lust med just där och då.

 

Glöm inte att hålla utkik för alldeles snart finns den på ett bibliotek nära dig:

 

Biblioteken i Halmstad

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Valerian

 

En gammal klassiker väcks till liv på stora bioduken

I helgen gick jag på bio och såg nya storfilmen Valerian, som är en schysst SF-rulle, regisserad av filmguden Luc Besson. Detta inlägg kommer inte vara ett referat eller recension av något slag, youtube-klippet ovan berättar allt man behöver (och vill) veta. Däremot finns det intressant kuriosa kring filmen som jag vill lyfta – lite nördigt, jag vet, men låt mig hållas. Kanske dyker det upp någonting intressant som du kan smuggla ner i popcornpåsen du har köpt till filmen. Inte säkert, men kanske kanske.

 

Mina förkunskaper …

 

apple-256262_1920

 

Nada

 

I den här frågan är jag inte frökens lilla karamell. Långt ifrån. För mig var Valerian helt okänd, jag var helt nollad, trodde det var någonting sprillans nytt, men tji fick jag för det, eftersom detta i allra högsta grad är en kultklassiker. För den, som jag, är novis i ämnet så bygger filmen på de franska grafiska novellerna Valérian et Laureline (sv. övers. Linda och Valentin). Tydligen jättestort i Frankrike. Samma genomslag i Sverige? Jag vet inte, men västvärlden i allmänhet har den hjälpt till att forma hur den spekulativa fiktionen och drömmarna om intergalaktiska upptäcksfärder ser ut idag.

 

Linda och Valentin

 

Berättelsen om de intergalaktiska agenterna publicerades redan 1967 (alltså, innan premiären av första Star wars-filmen, kom ihåg!) och kom fort att bli populär – med över 20 volymer publicerade, plus lite annat lullull. Förkunskaperna om detta är viktigt för annars kan man bli lite irriterad när man ser filmen (som jag blev). Innan jag gick och såg filmen hade jag en vag aning om att filmen byggde på en grafisk novell, men hade ingen aning om kultvärdet och att serien var så gammal som den var, samt att (rätt tydligt om man säger så) serien har inspirerat många efterkommande SF-verk.

 

Det finns många tillfällen i filmen som man tänker på att den bara kopierar, men man blir lite konfunderad över detta då Luc Besson är en originell regissör med egna starka idéer. Så varför upplevs filmen som en klipp och klistra? En snygg klipp och klistra, men ändå. Varför får jag den känslan?

 

Jo, det ska jag berätta …

 

Det är inte Valerian som är en Copycat  – det är alla andra som är det! Typ. Eller egentligen är det på så vis att man kan jämföra Valerian med Sagan om ringen. Precis som Tolkien satte ramverket för Fantasy-genren många år framåt, gjorde Pierre Christin och Jean-Claude Mézières det med SF-genren. Det finns mer än ett tillfälle där man reagerar över likheterna med de sådär halvkända filmerna Star Wars. Själv reagerade jag starkt vid två tillfällen i filmen, kanske känns det här bekant:

 

valerian

 

Linda och Valentins skepp till vänster – Millennium Falcon till höger

 

Den här bilden kommer ifrån den första volymen av de grafiska novellerna, där det pinsamt tydligt visar vad som kom först, och vad som sedermera kom efter. I boken har man med flera exempel på vad Star Wars har tagit från Linda och Valentin. Alla exempel hittar du inte i filmen, tror jag inte i alla fall, det är först i efterhand som jag på riktigt kom att tänka på det.

 

Det andra exemplet som jag reagerade på var soldaterna i filmen Valerian, de såg ut som Darth Vader allihop, men i en mindre skräckinjagande framtoning. Jag vet inte om jag ska säga detta högt, men mest gick mina tankar till Mel Brooks härliga film Spaceballs:

 

spaceballs-02

 

 

 

Så, sugna på att läsa? Sju volymer av Linda och Valentin kan du hitta hos oss på Biblioteken i Halmstad. Följer du länken nedan så kommer du rakt på det:

 

Linda och Valentin

 

 

valentin

 

May the nerd be with you

 

/ Frida – Stadsbiblioteket