SpelaUpp


Lämna en kommentar

Rise of the Tomb Raider

Det är ingen hemlighet att Tomb Raider är en av mina personliga favoriter. Speciellt nu när man har gått tillbaka till början av Lara Croft – hur hon kom att bli så grym som hon är. Rise of the Tomb Raider är andra delen i den nya tappningen. Första delen var fantastiskt bra, och den andra? Precis lika bra – men på olika sätt.

 

 

 

I den första delen låg det mer fokus på handlingen, att man skulle få en känsla för Lara Croft, vilket man verkligen fick. Det var många gånger som hjärtat gick i kras för stackars tappra Lara. I Rise of the Tomb raider har Lara tuffat till sig. Hon har blivit mer hårdhudad och bättre på att vara ensam i hemska situationer. Handlingen tar mig inte med storm lika mycket som första delen (fast den är fortfarande kusligt bra), men den har definitivt andra kvalifikationer som gör att den är superbra.

 

Rise of the Tomb raider är mer öppet i sin design. Den uppmuntrar spelaren mer till att frångå storyn och hoppa på olika sidouppdrag. Detta fanns i första delen också men nu har man lagt upp det på ett annat vis. Tidigare har man kunnat ta sidouppdragen när man stöter på dem, vilket gör att man spelar i en viss ordning. I Rise of the tomb raider så kan man inte alltid ta sidouppdragen när man passerar dem, eftersom man inte alltid har fått de nödvändiga verktygen för att kunna genomföra uppdragen. Vilket gör att man många gånger återvänder till tidigare spelade platser. Ett kul upplägg som jag tycker funkar väldigt bra.

 

Har du ett VR-headset till din PS4? Då är Rise of the Tomb raider ett spel för dig eftersom den innehåller ett jättetrevligt bonusspår där VR:en kommer till sin fulla rätt. Riktigt läckert, nästan som magi!

 

På bibblan kan du hyra spelen till både XBOX One och PS4

 

Välkomna in!

Ps. Du har väl hört ryktena om att den här tappningen av Tomb Raider kommer som film med underbaraste Alicia Vikander i huvudrollen?

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Guilty Pleasure

Att en film får under sex stjärnor på IMDB brukar vara en ganska tydlig fingervisning på att filmen inte är i världsklass. Fine. Jag kan köpa det. Men det behöver inte nödvändigtvis betyda att filmen är helt värdelös att se på. Inte alls. Ibland kanske man helt enkelt är trött och vill ha någonting enkelt och lustfyllt att lägga ögonen på under två timmar.

Min senaste film har, i skrivande stund, fått en 5,5 på IMDB. Den heter Mother’s day och fast den aldrig, någonsin, never kommer att vinna några Guldpalmer i Cannes har den ändå en viss charm och är ett trevligt filmval en mörk höstkväll när energin tryter och man behöver koppla av.

 

 

 

 

Detta är en typisk Hollywoodrulle som man har putsat till så att det blänker med hjälp av stora skådespelarnamn bland ingredienserna. Den är ytlig (men försöker ha botten), klyschig, stereotyp, smålöjlig men den är också en riktigt Feelgood film, med värme och småroliga scener som ibland får mig att skratta högt och som ibland får mig att dra lite generat på smilbanden. Pessimistkonsulten och den gamla filmanalytikern, som jag delar kropp med, går sönder och blöder medan den andra, romantiska hälften, den bara myser.

 

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Att skratta eller gråta?

Ibland när man tittar på filmer är de antingen så dåliga, roliga, tragiska, galna eller dråpliga att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Nyligen har jag sett två filmer som faller i just den här kategorin där man inte riktigt vet – är det löjligt, roligt eller bara sorgligt? Gränsen kan vara skrämmande hårfin.

Välkommen till Crazy Town!

The Brothers Grimsby är en film jag vill rekommendera till alla eftersom jag skrattade så mycket att det inte går att förklara. Vill gärna berätta om den men känner mig på något sätt lite feg. För, var den egentligen bra? Var det klass och stil på ”underbältet humorn”. Helt ärligt var det nog inte det, men har man en tidigare förkärlek till Sacha Baron Cohen, Isla Fischer och underbart gränsöverskridande Rebel Wilson kan man bara inte låta bli att låta sig bäras med till Crazy Town. För det är just vad den här filmen är. Helt crazy. Detta är en film som du antingen älskar eller hatar. En mellanmjölksfil existerar inte. Antingen går den hem eller så gör den det inte.

När nog är nog

En annan film som, på ett annat sätt, handlar om att gå utanför normerna och samhällets givna ramar är Wild Tales. Detta är en film från Argentina (bara det är ju kul) och den är stundtals tragisk, komisk och passionerad. Filmen är uppbyggd på flera olika historier, en antologi skulle man nog kunna kalla det, där människor, på ett eller annat sätt, känslomässigt brister. Filmen spelar upp olika scenarion på vad som kan hända när bägaren helt enkelt blir för full. Och det är allt annat än en vacker syn.

En film som ger en helt ny innebörd åt uttrycket ”BrideZilla”.

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Kriget

Kommendörkapten Claus M. Pedersen är stationerad i Afghanistan. Hans fru och tre barn har han hemma i Danmark. Kriget sliter på Claus och på familjen, som saknar och oroar sig för honom. Under ett uppdrag blir Claus och hans trupp utsatta för ett kraftigt anfall och för att rädda sina män tar Claus ett beslut som, minst sagt, kan diskuteras. Ett beslut som påverkar honom, omgivningen, hans familj och sina män.

Claus fru spelas av Tuva Novotny som är lika duktig på danska som hon är på svenska och norska och som skådespelerska kan liknas vid ett gammalt årgångsvin – hon blir bättre med åren. Det har hänt mycket sedan rollen som Nora i 90-talssåpan ”Skilda världar”, där hon satte överarmstatueringen på kartan. I Kriget passar hon perfekt i rollen som Claus fru som på många sätt är en film som driver handlingen framåt med subtila medel. Vilket Tuva Novotny är mästare på – att uttrycka mycket med små medel.

 

Vem skulle gilla den här filmen?

 

Gillar du filmer som är intresseväckande och har några lager under det som visas på skärmen är det här en film för dig. Den problematiserar en händelse och den tillåter tittaren att få tänka själv. Gör Claus rätt eller är det han gör fel? Det är inte glasklart, men han frångick protokoll. Det är fel enligt reglerna, men enligt etiska mått mätt? Det blev konsekvenser, liv som gick förlorade, men vems liv? Vilkas liv var viktigast att rädda? Kan man ens ställa en sådan fråga? Claus val står mellan Pest eller kolera. Hur gör man? Hur skulle jag eller du har gjort? I filmen lär vi känna och förstå Claus och var han kommer ifrån, varför hans beslut såg ut som det gjorde. Men hade vi läst om händelsen i en tidningsartikel där Claus bara skulle ha varit ett namn för oss. Hur hade man tänkt då?

En film som ställer fler frågor än det finns svar. En bra film helt enkelt som du kan hitta hos oss på biblioteket.

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Tusen gånger god natt

Mitt emellan orcher och galaxer dyker det då och då upp en film som håller sig här på jorden, och en sådan har jag precis sett. Filmen heter Tusen gånger god natt – och är det bästa som jag har sett på väldigt länge.

 

Filmen handlar om krigsfotografen Rebecca (Juliette Binoche), som vid en självmordsbombning i Afghanistan nästan mister livet. Händelsen sätter saker på sin spets och oron hon möter från sin make och två döttrar tvingar henne att se över sitt yrkesval. Det går så långt att maken (Nikolaj Coster-Waldau) ställer ett ultimatum – kameran eller familjen. Direkt säger hennes hjärna familjen, för det ska ju vara självklart att familjen alltid ska vara det som prioriteras. Eller? Är allting det ena eller det andra? Juliette bär på en ilska och kampvilja mot världens ondska som gör att det inte är så enkelt att hålla sig ifrån kameran och faran som lockar. Hon vet och känner att hon har en tydlig och viktig del i rättvisekampen och hon kan på riktigt göra nytta och rädda liv, genom det hon berättar och blottlägger för resten av världen med sina bilder. Hur hon än väljer kommer valet att kosta – frågan är – vad är egentligen viktigast? Och vilket pris är hon villig att betala?

Detta är en mycket bra film som jag hett rekommenderar med ett slut som får en att tappa andan och som sätter sig kvar i minnet länge efteråt. Oj oj oj…vilket slut…

 

 

Frida / Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Warcraft: The Beginning

Warcraft_Teaser_PosterWarcraft: The Beginning, äntligen är den här!

Det har ryktats länge om en film som utspelar sig i Warcraft-universumet. I maj 2006 kom de första rapporterna, och sedan dess har utvecklingen av filmen gått igenom många olika storys och regissörer, för att nu äntligen, nästan exakt 10 år senare ha premiär.

Blizzard Entertainment släppte sitt första Warcraft-spel; Warcraft: Orcs and Humans 1994, ett strategispel där orcher invaderade människornas värld, Azeroth.

10 år senare släppte Blizzard sitt fjärde spel i serien. Denna gång var det inte ett strategispel, utan ett Massively Mulit-palyer Online Role Playing Game, ett MMORPG vid namn World of Warcraft. En bedrövande stor del av mina unga år (enligt min mamma) har jag spenderat spelandes World of Warcraft, Warcraft-univerumets absolut största spel. Som mest hade spelet 12 miljoner personer som betalade ca 130 kr varje månad för att spela i oktober 2010, under samma månad 2015 finns det fortfarande 5,5 miljoner aktiva konton, inte illa för ett 12 år gammalt spel! Som ni kanske förstår av den siffran så är den här filmen varit väldigt efterlängtad av väldigt många runt om i världen.

Storyn är nästan samma story i Warcraft: Orcs and Humans, orchernas hemvärld är förstörd och för att kunna överleva söker dom efter en ny värld. Dom kommer då till Azeroth, en värld där människor lever tillsammans i relativ fred med bland andra dvärger och högalver. Självklart uppstår konflikt mellan orcherna och människorna och krig bryter ut. Detta låter som en typisk och tråkig fantasyberättelse, men det intressanta är att hur orcherna porträtteras. De är inte så annorlunda från människorna, det enda de flesta vill är att hitta ett bra hem för sin familj och att kunna överleva och frodas. Men andra utomstående krafter kommer in för att manipulera orcherna till att göra mer än att bara överleva.

Special effekterna var helt fantastiska. Tror aldrig jag har sett  så snygg magi, samt orcherna var otroligt välgjorda och såg väldigt trovärdiga ut för att vara helt datagjorda. Skådespeleriet och manuset var lite halkigt ibland men filmen i sin helhet gjorde mig extremt sugen på mer! Fler filmer tack!

Även om man kanske inte har spelat några warcraftspel eller känner till bakgrundsstoryn så är Warcraft: The Beginning helt värd att se om man är ett fan av fantasy.

Om man nu, som jag blev sugen att läsa mer om Warcraft-världen så vill kan jag tipsa om de böcker och serietidningar vi har här på bibblan!

 

/Erika på Stadsbiblioteket som kommer att önska sig en alldeles egen gryphon i julklapp

 


Lämna en kommentar

The Walk

Varning! Är du höjdrädd ska du sluta läsa absolut omedelbart eftersom den här texten kommer att handla om svindlande höjder, en man och ett rep.

 

Historien (bygger på verklig händelse) tar fart på 1970-talet med franska balanskonstnären Philippe Petit. Han har många konstnärliga talanger men vurmar alldeles extra för att gå på lina. En dag får han se en bild på tvillingtornen i New York och får direkt lust att spänna upp sin lina mellan tornen. Med hjälp av kompisar sätter han sina planer i rullning. Det är nämligen inte så enkelt att bara kunna gå på lina, utan bara att få dit linan är bara det en bedrift i sig. Intrigen tätnar och gänget gör en Sickan och arbetar fram en plan…

 

 

Alldeles nyligen släpptes filmen The Walk på DVD och Blu-ray. Ända sedan jag hörde talas om Philippe Petit har jag funnit hans driv och mod extremt intresseväckande och när nu filmen om hans livs bedrift har kommit var jag ju bara tvungen att hugga den som en kobra. Och vilken historia! Inte bara själva balansakten utan också vägen dit, planeringen för att göra stöten möjlig. Mäktigt, och en liten ros vill jag också skänka Joseph Gordon-Lewitt som passar alldeles utmärkt i rollen som Philippe Petit, vågar nog påstå att det är hans bästa roll alltsedan Tredje klotet från solen. Detta är absolut en film som jag vill rekommendera till alla!

 

 

/ Frida – Stadsbiblioteket