SpelaUpp


Lämna en kommentar

Yooka-Laylee

Yooka-Laylee är ett namn på ett spel som inte direkt rullar av tungan men som väcker en insomnande genre till liv igen. Och som det gör det! Jag pratar här om 90-talets stora samling av 3D plattformsspel, en mycket populär genre som orättvisst har fått träda tillbaka under de två senaste decennierna.

I spelet är man ödlan Yooka som ihop med sin kompis fladermusen Laylee ska rädda världen från dess ärkefiende Capital B. Denna grymma tyrann har lagt beslag på en magisk bok vars funktion är att beskydda Yooka-Laylees spelvärld. Capital B har spridit bokens sidor över fem stora öppna världar och satt upp hinder för att någon ska få ihop boken igen. Det blir Yooka och Laylee som får i uppdrag att samla ihop boksidorna och detta gör de genom att ta sig an världarna där varje värld har sitt speciella tema. Tillexempel så är värld två täckt i snö och is och värld fyra är som ett enda stort casino. Världarna är väldigt olika varandra vilket gör att spelet hela tiden känns fräscht.

Boksidorna är 125 till antalet och det finns 25 sidor att hitta i varje värld. Oftast är de väldigt kluriga att få tag på och det gäller alltid att göra på olika sätt för att få tag i varje sida. En del sidor kan man få tag igenom att lösa knepiga pussel medan andra är rena bossfajter. Ibland är spelet väldigt svårt att bemästra och ibland har man ingen aning om hur man ska kunna få tag i den boksidan man har riktat in sig på. Ska erkänna att jag använt Youtube mer än en gång för att kolla hur andra spelare har löst olika moment. Även när man vet hur man ska få tag på boksidan så är det ibland väldigt svårt att lyckas med det. Speciellt momenten när man på klassiskt 90-tals sätt i turordning och på tid ska ta sig igenom ringar.

Tyvärr så har spelet ett par negativa sidor med. Det mest negativa jag kan komma på är att kameran ibland känns väldigt 90-tal. Den är långt ifrån exakt och ibland blir spelets plattformsmoment onödigt svåra då inte kameran gör som jag vill. Kanske man skulle kunna vända på det och kalla spelet mer utmanande men nej det leder till frustration helt enkelt. Spelet är trots detta väldigt roligt men också stort, snyggt och välljudande och lite frustrerad ska man allt bli på ett riktigt bra spel.

Spelet kan varmt rekommenderas till alla plattformsälskare!

/Johan

 


Lämna en kommentar

Rise of the Tomb Raider

Det är ingen hemlighet att Tomb Raider är en av mina personliga favoriter. Speciellt nu när man har gått tillbaka till början av Lara Croft – hur hon kom att bli så grym som hon är. Rise of the Tomb Raider är andra delen i den nya tappningen. Första delen var fantastiskt bra, och den andra? Precis lika bra – men på olika sätt.

 

 

 

I den första delen låg det mer fokus på handlingen, att man skulle få en känsla för Lara Croft, vilket man verkligen fick. Det var många gånger som hjärtat gick i kras för stackars tappra Lara. I Rise of the Tomb raider har Lara tuffat till sig. Hon har blivit mer hårdhudad och bättre på att vara ensam i hemska situationer. Handlingen tar mig inte med storm lika mycket som första delen (fast den är fortfarande kusligt bra), men den har definitivt andra kvalifikationer som gör att den är superbra.

 

Rise of the Tomb raider är mer öppet i sin design. Den uppmuntrar spelaren mer till att frångå storyn och hoppa på olika sidouppdrag. Detta fanns i första delen också men nu har man lagt upp det på ett annat vis. Tidigare har man kunnat ta sidouppdragen när man stöter på dem, vilket gör att man spelar i en viss ordning. I Rise of the tomb raider så kan man inte alltid ta sidouppdragen när man passerar dem, eftersom man inte alltid har fått de nödvändiga verktygen för att kunna genomföra uppdragen. Vilket gör att man många gånger återvänder till tidigare spelade platser. Ett kul upplägg som jag tycker funkar väldigt bra.

 

Har du ett VR-headset till din PS4? Då är Rise of the Tomb raider ett spel för dig eftersom den innehåller ett jättetrevligt bonusspår där VR:en kommer till sin fulla rätt. Riktigt läckert, nästan som magi!

 

På bibblan kan du hyra spelen till både XBOX One och PS4

 

Välkomna in!

Ps. Du har väl hört ryktena om att den här tappningen av Tomb Raider kommer som film med underbaraste Alicia Vikander i huvudrollen?

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Rouge One

Vilken underbar tid det är just nu för oss cineaster! Finns hur mycket bra film som helst som har släppts och kommer att släppas inom en kort framtid. Många filmer som man har sett fram emot. En av dessa har varit Star Wars: Rouge One – såklart. Har längtat ett år och har precis nyligen varit och sett den på bio.

 

Om man ska lägga in Rouge One i en kronologisk ordning, så placeras den som nummer fyra i serien. Handlingen tar vid några år efter att Darth Vader har blivit en Darth och helt har gått över helt till den mörka sidan, och innan han kidnappar Prinsessan Leia som är hans dotter fast han  inte vet om det (!). Ni fattar? Rörigt. I alla fall, i den allra första inspelade Star Wars filmen (den med Harrison Ford) har rebellerna fått tag i en ritning över dödsstjärnan, och Rouge One handlar om hur man fick händerna på ritningen. Detta är en film som visar de små hjältarna, de som har agerat i skuggorna men som har brunnit lika starkt som Luke Skywalker och har bidragit med minst lika mycket och med lika stora insatser – sina liv. På så sätt är det en väldigt bra film, men…Det finns tre saker som stör mig så in i norden med den här filmen:

  1. Det finns extremt onödigt klyschiga scener som man bara va, var det här ett skämt?
  2. En scen som hade med ett lasersvärd. Jag återupprepar EN scen, och den var ungefär en minut lång.
  3. Lider Star Wars av ett obotligt faderskomplex? Även den här filmen lägger stor vikt vid fadersrollen. Mammor dör hej vilt och ingen reagerar, men papporna, där är det en helt annan historia. Om dessa gör man hela filmer. Tycker nog att det är dags att släppa pappafokuset och utveckla berättandet.

Filmen talar till dig som gillar rymdaction men som den beundrare av The force som jag är måste jag erkänna att den lämnar en bitter smak i munnen. Jag vill ha lasersvärd och mer force chokes.

 

 

laser-sword-452474_1280

Eller varför inte lämna Darth Vader och Luke Skywalker ett tag för att istället fokusera på KOTOR, så som främst spelvärlden har gjort? För den oinvigde står KOTOR för Knights of the old republic som handlar om galaxen långt innan Darth Vader ens var påtänkt och under en tid då kraften flödade och kampen mellan den mörka- och ljusa sidan fortfarande låg i vågskålen. Tyvärr ser man inte KOTOR på TV men på biblioteket kan man hitta berättelser från den tiden i böcker och seriealbum. 

/ Frida H – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Resident Evil: The Final Chapter

Förutom att man redan har börjat längta efter snö och kyla så ska man till råga på allt börja längta till en rad massa filmer också! Fick nyligen veta att gamla kultrullen Resident Evil, med Milla Jovovich i huvudrollen, kommer i en sista och avslutande del i Resident Evil- imperiet. Det är mycket zombies nu, och visst kan det vara tröttsamt men precis som The Walking dead spelar Resident Evil i en helt annan liga än andra Zombierullar och nyheter om en ny film tas alltid tacksamt emot.

Resident Evil: The final chapter planeras ha biopremiär i Sverige i januari 2017 och kommer vara ett definitivt avslut på filmserien (eller?). Jag märkte att det var dumt att läsa vad den ska handla om, eftersom det startade en stark längtan efter att få se den. Nu. Helst.

I alla fall

Den här sista delen för Alice (Milla Jovovich) tillbaka till Umbrella Corporation och Raccoon City. Umbrella Corporation har som mål att, en gång för alla, förgöra de överlevande människorna av apokalypsen. Av förklarliga skäl delar Alice inte samma agenda utan är istället fast besluten om att nog är nog. Hon får tillbaka gamla talanger, slår sina säckar ihop med gamla bekanta och knyter otippade allianser. Spännande. För den som ännu inte riktigt har nappat på Resident Evil: The final chapter kommer en teaser här:

Vilka filmer! Mmmm…jag myser… men allra bäst görs nog ändå zombiesarna sig på TV-spel. Kan det inte vara så? Varför skulle vi annars ha så många av dem till uthyrning på biblioteken? Kolla in länken så får ni se:

Zombies

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Kriget

Kommendörkapten Claus M. Pedersen är stationerad i Afghanistan. Hans fru och tre barn har han hemma i Danmark. Kriget sliter på Claus och på familjen, som saknar och oroar sig för honom. Under ett uppdrag blir Claus och hans trupp utsatta för ett kraftigt anfall och för att rädda sina män tar Claus ett beslut som, minst sagt, kan diskuteras. Ett beslut som påverkar honom, omgivningen, hans familj och sina män.

Claus fru spelas av Tuva Novotny som är lika duktig på danska som hon är på svenska och norska och som skådespelerska kan liknas vid ett gammalt årgångsvin – hon blir bättre med åren. Det har hänt mycket sedan rollen som Nora i 90-talssåpan ”Skilda världar”, där hon satte överarmstatueringen på kartan. I Kriget passar hon perfekt i rollen som Claus fru som på många sätt är en film som driver handlingen framåt med subtila medel. Vilket Tuva Novotny är mästare på – att uttrycka mycket med små medel.

 

Vem skulle gilla den här filmen?

 

Gillar du filmer som är intresseväckande och har några lager under det som visas på skärmen är det här en film för dig. Den problematiserar en händelse och den tillåter tittaren att få tänka själv. Gör Claus rätt eller är det han gör fel? Det är inte glasklart, men han frångick protokoll. Det är fel enligt reglerna, men enligt etiska mått mätt? Det blev konsekvenser, liv som gick förlorade, men vems liv? Vilkas liv var viktigast att rädda? Kan man ens ställa en sådan fråga? Claus val står mellan Pest eller kolera. Hur gör man? Hur skulle jag eller du har gjort? I filmen lär vi känna och förstå Claus och var han kommer ifrån, varför hans beslut såg ut som det gjorde. Men hade vi läst om händelsen i en tidningsartikel där Claus bara skulle ha varit ett namn för oss. Hur hade man tänkt då?

En film som ställer fler frågor än det finns svar. En bra film helt enkelt som du kan hitta hos oss på biblioteket.

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

En kriminell sommar

Sommaren är helt klart den tid på året som det lånas flest deckare på biblioteket. Den annars fyllda spänningshyllan får märkbara gluggar och man förstår – att det är pulsen man söker under semestern.

Många av de mest älskade deckarna blir ofta till film eller TV-serier. Visst är det trevligt när favoritboken omförvandlas till levande bilder. Ibland blir man nöjd, och ibland blir det inte alls som man har föreställt sig. Men en sak är säker. Du kan hitta många deckare i bibliotekets DVD-hylla. Ett litet smakprov:

Jussi Adler Olsen

 

 

Gillian Flynn

 

 

Eller varför inte några svenska favoriter?

Stieg Larsson

 

 

Liza Marklund

 

 

Jens Lapidus

 

 

Trevlig sommar!

Önskar Frida H och Jessica

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Warcraft: The Beginning

Warcraft_Teaser_PosterWarcraft: The Beginning, äntligen är den här!

Det har ryktats länge om en film som utspelar sig i Warcraft-universumet. I maj 2006 kom de första rapporterna, och sedan dess har utvecklingen av filmen gått igenom många olika storys och regissörer, för att nu äntligen, nästan exakt 10 år senare ha premiär.

Blizzard Entertainment släppte sitt första Warcraft-spel; Warcraft: Orcs and Humans 1994, ett strategispel där orcher invaderade människornas värld, Azeroth.

10 år senare släppte Blizzard sitt fjärde spel i serien. Denna gång var det inte ett strategispel, utan ett Massively Mulit-palyer Online Role Playing Game, ett MMORPG vid namn World of Warcraft. En bedrövande stor del av mina unga år (enligt min mamma) har jag spenderat spelandes World of Warcraft, Warcraft-univerumets absolut största spel. Som mest hade spelet 12 miljoner personer som betalade ca 130 kr varje månad för att spela i oktober 2010, under samma månad 2015 finns det fortfarande 5,5 miljoner aktiva konton, inte illa för ett 12 år gammalt spel! Som ni kanske förstår av den siffran så är den här filmen varit väldigt efterlängtad av väldigt många runt om i världen.

Storyn är nästan samma story i Warcraft: Orcs and Humans, orchernas hemvärld är förstörd och för att kunna överleva söker dom efter en ny värld. Dom kommer då till Azeroth, en värld där människor lever tillsammans i relativ fred med bland andra dvärger och högalver. Självklart uppstår konflikt mellan orcherna och människorna och krig bryter ut. Detta låter som en typisk och tråkig fantasyberättelse, men det intressanta är att hur orcherna porträtteras. De är inte så annorlunda från människorna, det enda de flesta vill är att hitta ett bra hem för sin familj och att kunna överleva och frodas. Men andra utomstående krafter kommer in för att manipulera orcherna till att göra mer än att bara överleva.

Special effekterna var helt fantastiska. Tror aldrig jag har sett  så snygg magi, samt orcherna var otroligt välgjorda och såg väldigt trovärdiga ut för att vara helt datagjorda. Skådespeleriet och manuset var lite halkigt ibland men filmen i sin helhet gjorde mig extremt sugen på mer! Fler filmer tack!

Även om man kanske inte har spelat några warcraftspel eller känner till bakgrundsstoryn så är Warcraft: The Beginning helt värd att se om man är ett fan av fantasy.

Om man nu, som jag blev sugen att läsa mer om Warcraft-världen så vill kan jag tipsa om de böcker och serietidningar vi har här på bibblan!

 

/Erika på Stadsbiblioteket som kommer att önska sig en alldeles egen gryphon i julklapp