SpelaUpp


Lämna en kommentar

Warcraft: The Beginning

Warcraft_Teaser_PosterWarcraft: The Beginning, äntligen är den här!

Det har ryktats länge om en film som utspelar sig i Warcraft-universumet. I maj 2006 kom de första rapporterna, och sedan dess har utvecklingen av filmen gått igenom många olika storys och regissörer, för att nu äntligen, nästan exakt 10 år senare ha premiär.

Blizzard Entertainment släppte sitt första Warcraft-spel; Warcraft: Orcs and Humans 1994, ett strategispel där orcher invaderade människornas värld, Azeroth.

10 år senare släppte Blizzard sitt fjärde spel i serien. Denna gång var det inte ett strategispel, utan ett Massively Mulit-palyer Online Role Playing Game, ett MMORPG vid namn World of Warcraft. En bedrövande stor del av mina unga år (enligt min mamma) har jag spenderat spelandes World of Warcraft, Warcraft-univerumets absolut största spel. Som mest hade spelet 12 miljoner personer som betalade ca 130 kr varje månad för att spela i oktober 2010, under samma månad 2015 finns det fortfarande 5,5 miljoner aktiva konton, inte illa för ett 12 år gammalt spel! Som ni kanske förstår av den siffran så är den här filmen varit väldigt efterlängtad av väldigt många runt om i världen.

Storyn är nästan samma story i Warcraft: Orcs and Humans, orchernas hemvärld är förstörd och för att kunna överleva söker dom efter en ny värld. Dom kommer då till Azeroth, en värld där människor lever tillsammans i relativ fred med bland andra dvärger och högalver. Självklart uppstår konflikt mellan orcherna och människorna och krig bryter ut. Detta låter som en typisk och tråkig fantasyberättelse, men det intressanta är att hur orcherna porträtteras. De är inte så annorlunda från människorna, det enda de flesta vill är att hitta ett bra hem för sin familj och att kunna överleva och frodas. Men andra utomstående krafter kommer in för att manipulera orcherna till att göra mer än att bara överleva.

Special effekterna var helt fantastiska. Tror aldrig jag har sett  så snygg magi, samt orcherna var otroligt välgjorda och såg väldigt trovärdiga ut för att vara helt datagjorda. Skådespeleriet och manuset var lite halkigt ibland men filmen i sin helhet gjorde mig extremt sugen på mer! Fler filmer tack!

Även om man kanske inte har spelat några warcraftspel eller känner till bakgrundsstoryn så är Warcraft: The Beginning helt värd att se om man är ett fan av fantasy.

Om man nu, som jag blev sugen att läsa mer om Warcraft-världen så vill kan jag tipsa om de böcker och serietidningar vi har här på bibblan!

 

/Erika på Stadsbiblioteket som kommer att önska sig en alldeles egen gryphon i julklapp

 


Lämna en kommentar

Uncharted 4: A Thief’s End

Guess what?

 

He’s back…

 

Vem?

 

Nathan Drake förstås!

 Drake surprised

Ingen spoilervarning – bara känslor!

I dagarna släpptes spelet Uncharted 4: A Thief’s End. Ett TV-spel jag är underbart tokig i. En galenskap som jag delar med många – mina kollegor bl a. Har ännu inte nått spelets EndGame men strunt samma. Kände en sådan lust och passion att jag bara var tvungen att blogga om den ändå. Just nu lever jag i ett konstant lyckorus där jag och Nathan Drake befinner oss mitt i den härliga smeten, bland bovar och pirater, och nu vill jag bara dela med mig.

Obs! För den gamer som inte känner till Uncharted och vem Nathan Drake är bör omedelbums klicka sig vidare och läsa ett tidigare inlägg där spelet beskrivs in i minsta detalj.

Lite handling

I Uncharted 4 får vi en bättre bild av vem Nathan Drake är genom att vi har en nutid där Nathan har blivit äldre, varifrån vi sedan hoppar i kronologin till olika viktiga händelser i Nathans liv. Spännande och man får en bättre bild av vem Nathan verkligen är.

Jag lekte lite med konsolens funktioner och skapade ett klipp från mina första spelminuter, vilka ni kan se nedan. Obs! Pytteliten spoilervarning!

Spännande, eller hur? Vem är Rafe? Vem är Sam? Vem är du? Vem är jag?

Nåväl, vad tycker vi om spelet?

Jag och mina kollegor har ivrigt väntat åravis på Uncharted 4 och OM det var värt all väntan. Jösses. Vi är rungande överens om att detta är ett mycket bra spel. Uncharted 4 är ren och skär magi.

Nathan, Sully, humorn, den vilda jakten på piratskatten, musiken, manuset och handkontrollen. Allting är top notch och den lilla gamern som bor någonstans inne i mig är mycket nöjd och sitter och gottar sig väl just nu. Stora tummar upp.

Men..

Vill bara uppmärksamma att Uncharted måste spelas i ordning annars tappar man jättemycket av karaktärernas utveckling och hela den biten. Har du ännu inte lärt känna Nathan Drake så kan du passa på att hyra spelen på biblioteket, här har vi hela serien både till Ps3 och Ps4.

Visst ja, det var en sak som jag glömde nämna. Detta är ett riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt snyggt spel. För den som lever i tvivel. Döm själva:

 


Lämna en kommentar

Att tämja en späckhuggare

 

 

För några år sedan snubblade jag in på en dokumentärfilm som handlade om den gigantiska nöjesindustrin som späckhuggaren har kommit att bli en del av. Filmen heter Blackfish och gissa om den skapade rubriker när den släpptes 2013! Stort fokus ligger på den världskända marinparken SeaWorld, som filmskaparna gör total slarvsylta av. Milt sagt.

 

 

bobokrull 2

Blackfish är  en dokumentärfilm som har allt. Den har vackra scener med de majestätiska ”mördarvalarna”, den är kritisk, den fakta som presenteras är väl grundad och, det viktigaste av allt, filmen får publiken att tänka under lång tid efteråt. För många fans av SeaWorld kan det komma som en chock över hur man har fångat in späckhuggarna. Hur människan har separerat den från sin familj och tagit den till trånga utrymmen, där dessa intelligenta djur får lära sig konster för att bli belönade med en hink med fisk. Fångenskapen får många negativa konsekvenser. I fångenskap blir späckhuggaren känslig för sjukdomar, det uppstår aggressioner och beteende som skulle vara icke-existerande i det fria.

Med allt detta som bakgrund. Hur kan man då bli förvånad när späckhuggaren en dag bestämmer sig för att sluta se sin tränare som matdistributör för att istället se hen som ett villebråd – redo att jagas? Trots allt är späckhuggaren ett rovdjur som ska vara i öppna vatten, inte instängda i en pool där de i ren frustration attackerar sina tränare, börjar tugga på betongkanterna, slåss med varandra och mycket mer. Någonting som aldrig skulle förekomma i det vilda. Intressant.

Har inte kunnat släppa tanken på späckhuggarna och gissa då hur taggad jag blev när jag såg att djurtränaren John Hargrove har skrivit om sin tid med späckhuggarna i boken Beneath the Surface : killer whales, SeaWorld, and the truth beyond Blackfish. Ögonabums lånade jag hem boken och kunde knappt släppa den ifrån mig. Bara att få lämna den för att gå till jobbet var en hel verksamhet.

bobokrull 1

 

I boken får vi följa John Hargrove som, sedan barnsben, närt en dröm om att få arbeta med späckhuggare. Han hade ett tydligt mål och lyckades arbeta sig upp till att bli en av de bästa tränarna i världen. Under sin tid som tränare ringde många varningsklockor men han var på något sätt så hemmablind att han inte kunde se fångenskapen på riktigt. Ideologin i nöjesindustrin var tydlig och gav inte utrymme till egna reflektioner. Det var inte förrän John blev kontaktad och tillfrågad att medverka i filmen Blackfish som han på riktigt började förstå vad och med vilka han arbetade. I sin romantiska föreställning kunde späckhuggarna inte ha det bättre, men han började allt mer inse att djuren egentligen kanske inte mådde så bra. Spelar ingen roll hur snäll vakten är, ett fängelse är alltid ett fängelse.

Boken innehåller många hemskheter och traumatiska händelser men den handlar också om vackra stunder i relationen mellan människan och naturen. Det är ett faktum som inte går att komma ifrån. I ett kapitel berättar John Hargrove på ett trollbindande vis om den speciella relationen han hade med späckhuggaren Takara, som också vid ett tillfälle räddade hans liv (jag erkänner, här grät jag som ett barn). John Hargrove menar att trots de tråkigheter som en kommodifiering av ett rovdjur kan föra med sig kan man inte förneka att det också finns ljusglimtar, för det är tydligt att djurtränarna känner stor kärlek till djuren och späckhuggarna.

 

/ Frida – Stadsbiblioteket


Lämna en kommentar

Captain America: Civil War

I onsdags (27 maj) hade nästa installering av Captain America-serien, Civil War premiär på bio och självklart packaded jag ihop mig och mina vänner i en liten Volvo och åkte till Storstaden Göteborg för att se på den. Civil War är en del av Marvels stora filmsatsningar och beter sig mer som en Avengers-film än som en Captain America-film. För filmen är extremt stjärnspäckad och även om Captain America har en stor roll så kan filmen ses som en direkt fortsättning på Avengers: Age of Ultron där våra hjältar får hantera omvärldens reaktion på vad som hände då. No spoilers 😉

Detta passade mig rätt så bra, för om jag ska vara ärlig så är inte Captain America en stor favorit hos mig. Han är lite för tråkig och platt som karaktär för mig smak, även om Civil War hjälpte han på traven att bli lite mer intressant. Jag tänker inte gå in på detaljer om handlingen i filmen för om man inte har sett några av Marvels andra superhjältefilmer så kan man bli spoilad. Men det är fantastiskt roligt att se på Marvel-filmer, det finns en humor och en villighet att skämta med sig själv som jag saknade när jag såg på Batman vs Superman för någon månad sen. Även i Civil War tacklas svåra ämnen och skurkar med humor och strålande specialeffekter.  Allas vår käraste Spiderman har en förvånansvärt stor roll i filmen, även om han ser så ung ut att man undrar ifall han verkligen får vara ute såhär sent på kvällen..

Det finns en hel uppsjö av filmer, Tv-spel, TV-serier och såklart vanliga comicbooks eller serietidningar från Marvels universum, på bibblan har vi några av filmerna som är direkt knutna till Avengers-serien, många av Tv-spelen och en hel del av serietidningarna.

Om ni inte hittar någon film, TV-serie, Tv-spel eller serietidning hos oss, som ni vill låna så ta ett titt förbi bibblan och gör ett inköpsförslag, eller så kan man göra det här på nätet.  Kolla även in Fridas tidigare inlägg om Deadpool

/Erika – Stadsbiblioteket