SpelaUpp

Still Alice

Lämna en kommentar

Nämen usch, jag bölar visst innan jag ens har börjat skriva, jag som inte ens grät på slutet av filmen Titanic. Brukar vara hård som sten. Hur kan det komma sig att det räcker att jag hör titeln Still Alice så börjar tårkanalerna fyllas på.
 
Kanske för att ämnet står mig så nära?
 
Står så många nära?
 
 
 
Filmen bygger på Lisa Genovas bok Fortfarande Alice, och handlar om professorn Alice Howland  (spelas av Julianne Moore). Alice lever ett gott liv med make, barn och karriär, men en dag kommer hela hennes tillvaro att trasas sönder. Det börjar med att hon under en av sina vanliga joggingturer inte hittar hem. Hon blir orolig efter händelsen och söker därför hjälp hos läkare, där hon får diagnosen alzheimer – 50 år gammal.
 
I filmen får vi följa hennes förhållande till familjen, hur hennes make och barn reagerar och hanterar hennes sjukdom, där den mest otippade personen visar sig vara den starkaste. Med tanke på Alices ålder eskalerar sjukdomen snabbt (ju yngre desto mer aggressiv är sjukdomens framfart) och som tittare kan man riktigt känna sorgearbetet hos anhöriga, hur det är att sörja en person som är i livet. Låter hårt men så är det. Då Alzheimer är en anhörigsjukdom börjar sorgearbetet redan när symptomen på sjukdomen blir märkbart tydliga. Filmen visar detta på, vad jag tycker, ett bra sätt där anhörigas reaktioner och känslor upplevs som naturliga och inte överdramatiserade.
 
Det finns ett ställe i filmen (ska inte avslöja vilket då det är stort spoiler alert!) där man som tittare inte vet om man ska heja på livet eller döden. Visst är det lustigt? Filmen sätter igång tankar hos en själv som man inte riktigt har funderat kring, tankar som följer med en i flera dagar efteråt. Fruktansvärt sorglig.
 
Förutom hög gråtfaktor, hur bra är filmen?
 
Den har en tung rollista, vilket vanligtvis är ett stort ”No No” för mig då det ofta kan vara en kompensationsfaktor.
 
Dåligt manus = då smackar vi in fem stora Hollywoodstjärnor och så hoppas vi att publiken ingenting märker. Ungefär så tänker jag. Still Alice är ett av de undantag som bekräftar regeln. Den är mycket bra och här ligger inget gammalt skräpigt manus dolt under den gedigna rollistan. Julianne Moore i rollen som Alice, gör detta bra och trovärdigt och Alec Baldwin som spelar maken gör en fantastisk insats. Vi ser andra tunga namn som Kate Bosworth och Kristen Stewart. Två skådisar som inte tidigare legat på min favoritlista men börjar efter den här filmen att närma sig den. Tummen upp på det. Jag rekommenderar den här filmen varmt. Den är tung och jobbig men den är också utbildande eftersom många människor idag lider av någon typ av demenssjukdom och den här filmen ger en liten inblick i hur den kan fungera, vilka tankar som dyker upp och viktigast av allt – hur viktigt det är att bli behandlad med respekt.
 
/ Frida H

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s