SpelaUpp


Lämna en kommentar

Genom ett barns ögon

Jag har sett en riktigt bra film som handlar om 7-åriga Maisie, dotter till två rika, självupptagna föräldrar i New York. Filmen heter What Maisie knew och bygger löst på en roman av Henry James, skriven 1897. Fast här är handlingen förlagd till nutid med de problem som uppstår efter en uppslitande skilsmässa där barnet kommer emellan. Suveräna Julianne Moore spelar mamman Susanna, en firad rockstjärna, som nog älskar sin dotter men aldrig har tid med henne eller ser hennes behov. En som gör det är emellertid hennes nye unge man, mycket känsligt spelad av Alexander Skarsgård. Maisie är helt i centrum av filmen, inget är tillrättalagt utan de vuxna handlar just så oförklarligt som ett barn uppfattar det. Flickan som spelar Maisie har väldigt uttrycksfulla ögon och man följer via dem den mognad som utvecklas hos henne tills hon är redo att ta egna beslut om sin framtid.
Rekommenderas starkt! 
 


Lämna en kommentar

Galenskap och kärlek i ett

Du gör mig galen! (2013) med Bradley Cooper och Oscar-vinnande Jennifer Lawrence handlar om den fd läraren Pat som precis släppts ut från en psykiatrisk anstalt, där han suttit efter att ha försökt slå ihjäl sin frus älskare, en annan lärare på den skolan där de alla tre arbetade. Pat flyttar motvilligt hem till föräldrahemmet, smågnabbas med föräldrarna och börjar målinriktat löpträna iförd en svart sopsäck samtidigt som han helt och hållet har siktet på att försöka få tillbaka sin fru. Under en middagsbjudning möter han unga Tiffany, som har egna problem efter att precis ha förlorat sin man. En motsträvig och komplicerad relation tar sin början.
 
Du gör mig galen! kallas för en ”stjärnspäckad romantisk komedi”. Stjärnspäckad – ja, romantiska – ja, komedi – nja. Detta är en ganska svart stundtals rolig film som utspelar sig i en grå vardag där samtliga skådespelare faktiskt ser ut som vanliga människor, långt från Hollywoods glam. När man tittar på filmen, så börjar man som åskådare att fundera på vem som egentligen är galen och hur tunn gränsen är mellan att vara till sina sinnes fulla bruk och inte.