SpelaUpp


Lämna en kommentar

Engelskt mys, tyskt frys och amerikanskt rys

Under den här något krystade rubriken vill jag skriva om tre nya bra filmer som jag just sett. Det engelska myset hittas i Kvartetten, regisserad av den amerikanske skådespelaren Dustin Hoffman men full med gamla goda engelska skådespelare och musiker. På ett ålderdomshem för musiker förbereder man den årliga hyllningen till Verdis födelsedag. Så anländer Jean Horton (spelad av Maggie Smith), en operadiva som tidigare varit gift med Reggie (Tom Courenay), en av de andra pensionärerna. De skildes efter bara åtta timmars äktenskap och Reggie har aldrig kunnat förlåta Jean för hennes otrohet. Nu tvingas han be henne medverka i deras gamla paradnummer, kvartetten ur Rigoletto. Vännerna och medsångarna, den pilske Wilf (Billy Connolly) och den gravt förvirrade Cissy (Pauline Collins) står för de mer humoristiska inslagen. Mycket charmigt!
 
 
Betydligt mindre mysigt är det i den tyska filmen Lore. Den utspelas i Tyskland efter kapitulationen 1945. 15-åriga Lores pappa är hög militär och plötsligt måste familjen bränna alla papper, packa med sig vad de kan och hitta ett gömställe på landet. Pappa kommer inte tillbaka och mamma överlämnar sig till amerikanarna. Lore blir ensam kvar med lillasyster, tvillingbröder och yngste brodern Peter, 7 månader. Hon har inga pengar och det finns ingen mat för dem. De ger sig ut på vandring för att komma till mormor i Hamburg. Det är en hård tid och människorna är inte snälla mot främlingar. Lore som är i brytningspunkten mellan barn och vuxen får ta mycket ansvar, mer än hon klarar av egentligen. Hon börjar också förstå mer av vad hennes föräldrar gjort sig skyldiga till. Kärleken är både lockande och farlig. Filmen berättar utan att skriva på näsan, mycket får man som åskådare själv fylla i. Det är en stark skildring av en ung människas utveckling och av ett lands moraliska sammanfall.
 
 
Till sist, det amerikanska ryset står Alfred Hitchcock för i Hitchcock, där det berättas hur det gick till när han filmade Psycho. Annars är filmen inte så skrämmande, den handlar mer om förhållandet mellan regissören och hans hustru Alma efter trettio års äktenskap och samarbete. Både Anthony Hopkins och Helen Mirren (för övrigt engelska skådespelare båda!) är utmärkta i sina gestaltningar, Hopkins lika dryg och orörlig som förebilden men med starka känslor simmande under ytan och Mirren är fantastisk som Alma. Hon börjar tröttna på att alltid vara i bakgrunden och söker sig nu andra möjligheter i livet vilket ställer till det i äktenskapet. Jag tyckte det var fullständigt fascinerande att följa spelet mellan dessa båda starka personligheter och njöt i fulla drag av filmen.
 


Lämna en kommentar

Böcker blir film

Ser vi en trend eller är det inbillat? Den senaste och kommande tidens bioprogram är fullproppat med filmer som är baserade på böcker.
Vi har sett:
och många andra.
 
 
Här är en lista på andra spännande titlar som kommer på bio i sommar och höst:

Här är ytterligare en lista på kommande filmatiseringar.