SpelaUpp


Lämna en kommentar

Löftet – skall man alltid hålla vad man lovat?

Kriminalkommissarie Jerry Black (Jack Nicholson) skall gå i pension och avfiras av sina arbetskamrater. Festen får dock ett abrupt slut, då en åttaårig flicka hittas mördad. Jerry följer med till mordplatsen och blir även den som tar på sig uppdraget att meddela flickans föräldrar. Flickans mamma får Jerry att svära på att han skall finna mördaren. Nästa dag arresteras en misstänkt och han erkänner snart, men lyckas därefter ta tag i en av polisernas pistoler och skjuter sig själv. Fallet avskrivs, men Jerry tror inte att den misstänkte var den skyldige.

Jerry fortsätter att undersöka fallet och får snart nys om att flera olika fall i närområdet som skulle kunna ha ett samband, men hans poliskollegor vägra öppna upp fallet igen. Jerry åker iväg på en fiskesemester till en grannstad och köper slutligen en liten bensinstation där, varifrån han fortsätter sitt sökande efter mördaren.

Löftet (2001) är en mycket spännande film regisserad av Sean Penn med Jack Nicholson i huvudrollen och med en rad kända skådespelare såsom Benicio el Toro, Mickey Rourke och Vanessa Redgrave i mindre roller. Jerry drivs orubbligt av sitt löfte till den mördade flickans mamma och tänjer mer och mer på gränserna samtidigt som han sätter mer och mer på spel.


Lämna en kommentar

Prinstider

Jag såg The King’s speech nyligen med Colin Firth och Geoffrey Rush i huvudrollerna och blev alldeles tagen. Tårarna låg som i en liten sjö i halsgropen då eftertexterna rullade. Glädjetårar som väl var! Den handlade ju om de två äldsta prinsbröderna av fem stycken. I förbigående mer nämndes de två yngre prinsarna, varav den ene kallades stackars Johnnie. Det är klart man blev lite nyfiken på dem så när jag upptäckte att det finns en BBC-miniserie från 2003 om dem på dvd på ca 3 timmar så måste jag kolla den också. Och visst var The lost prince bra, fast inte samma känsloupplevelse. Det blivande kungaparet George V och Mary får reda på att deras yngste son har epilepsi, en skamlig svårförståelig sjukdom och läkarna råder till total isolering av honom, för hans egen och omgivningens skull. Johnnie är ca 5 år vid det laget och han förpassas ut på landet med en liten tjänarstab med barnsköterskan Lalla i spetsen. Den ende som regelbundet besöker honom är den något äldre brodern George. Hans föräldrar har sällan tid att se honom, kanske inte ork heller, då det är mycket plågsamt för dem, i synnerhet för modern, som spelas mycket trovärdigt av Miranda Richardson. Isoleringen är både en förbannelse och en välsignelse för den lille pojken. Han har inlärningssvårigheter och ett något autistiskt beteende men Lallas envishet och kärleksfulla omvårdnad gör att han gör stora framsteg och han visar sig ha konstnärlig och musikalisk begåvning. Han är egentligen den ende av kungabarnen som får lov att utvecklas fritt, bröderna tvingas tidigt in i de plikter som väntar dem. Man får en hel del inblick i det politiska spelet kring första världskriget och får en förklaring till varför kungahuset i England bytte namn till Windsor. Slutet är ganska tragiskt då prinsen plötsligt dör vid 13 års ålder, men då har han ocså hunnit uppleva ett ögonblick av triumf och blivit sedd av sin närmsta omgivning. Som oftast när det gäller engelska historiska filmer är detta en mycket välspelad, engagerande historia. Regissören heter Stephen Poliakoff.